En torsdag i Dösjöbro stod på schemat denna kväll. Man brukar ofta se på uppvärmningen åt vilket håll det ska gå och idag var känslan inte bra efter uppvärmningen och den känslan skulle iaf visa sig inledningsvis vara rätt för vi var helt ointresserade av att spela för vi bjöd på så enormt mycket och var helt orkeslösa att springa och då vet man att det är helt omöjligt att vinna matcher. Det stod 3-0 efter första halvlek och i ärlighetens namn var vi inte värda nåt mer.

Tjejerna är rent generellt duktiga på att sätta finger på vad som är bra och mindre bra och har bra svar på dom frågor kring matchen som ställs. Problemet är oftast att det är en helt annan sak att sen göra det man säger när man kommer ut till matchen igen för det första som händer är att vi släpper in 4-0 och återigen bjuder vi på målet när vi bara står och tittar på. Dock var det här det vände lite för nu vaknade tjejerna till lite och började ta för sig mer och då ger man också mer energi till varandra och då är vi mycket bättre och fick in ett mentalt viktigt mål.

I tredje fortsatte den härliga energin och spelet blev allt bättre. Vi fick bättre grepp i presspelet och kunde vinna boll högre upp och det gav resultat i farliga frisparkar och straff i vår fördel och tjejerna bevisade lite för sig själv att vi kan ju om vi vill men alka måste jobba, alla måste ta ansvar för annars går det inte. Lite signifikativt för vår insats idag är när vi fick den farliga frisparken och straffen att ingen vill ta den och man nästan springer därifrån istället för att älska läget och bara köra och det är ett beteende vi måste ändra på hos tjejerna för vi kommer aldrig bli vinnare om vi ska springa ifrån ansvaret som alla måste ta.

Vi tar med oss två helt okej halvlekar iaf denna torsdag i Dösjöbro där gräsplanen inte var lika fin som igår i Lund om man säger så…