Förutsättningarna var idealiska. Killarna var laddade, humöret var på topp, vi spelade på hemmaplan, t.o.m vädret hann reda sig. Dock visade sig matchen bli en riktig kallfront.

Veberöd började i ett rasande tempo och lyckades få in ett mål efter två spelade minuter. De må ha varit oförtjänt, och det må ha undvikits om vi varit mer alerta, men det mentala övertaget var ett faktum. Efter tio minuter så hade Veberöd fått in ytterligare tre mål och det såg riktigt risigt ut. Men sen så hände det något, helt plötsligt så var det som om killarna fick nytt mod och började spela boll igen. Nu var det match. Man började söka boll och ytor, och då började även målchanserna komma. Efter några minuters press, och ett fantastiskt uppspel av samtliga spelare, så satte Kevin ett fantastiskt mål i övre vänstra hörn. Dock lyckades Veberöd sätta ett mål till innan paus, halvleksresultat 1-5.

I pausen så diskuterade vi vikten av att springa både med och utan boll och att man måste börja jobba hem så fort bollen vänder. Och i vanlig ordning så kom vi överens om att strunta i första halvlek och istället fokusera på att spela riktigt bra i andra.

Andra halvlek började riktigt bra, och det såg lovande ut....i cirka tre minuter, sen gick det utför igen. Lika snabbt som modet dök upp i slutet på första så försvann det i början på andra halvlek, killarna slutade helt enkelt spela boll. Veberöd tog tillfället i akt och slutresultatet hamnade på tio, kanske elva, till dem och ett tappert till oss.

Trots resultatet så fanns det ljusglimtar i matchen och jag vill passa på att lyfta fram Julius i mål som räddade oss från en ca 10 mål till och Erik som dominerade oavsett påtalad position, helt fantastiskt. Även kul att höra kommentarer på avbytarbänken om att vi faktiskt vunnit mot dem tidigare så denna förlusten gör inget, oslagbar inställning.

/Alex 

Tweeta